Av och till

Det har varit en omtumlande vecka... Sjukt jobbig samtidigt som har har insett vilka sjukt underbara vänner jag har =)... Ni e underbara allihop!! Utan er å min familj hade jag förmodligen fallit ihop totalt under veckan som gått...

I torsdags var jag inne för ytterligare ett UL och såg då att allt fallit ihop ytterligare och nu gick det knappt att urskilja ett fostereko alls =´(. Kändes oerhört tungt men samtidigt skönt att få det konstaterat så jag kunde få ett avslut. Abortpiller fick jag med mig hem för att ta på fredagsmorgonen. Hade med mig min fantastiska svåger till Växjö för besöket på kvinnokliniken och sen besöket till psykologen. Snacka om att ha en familj som verkligen ställer upp när det kniper =). Psykologbesöket blev ruskigt jobbigt men väldigt nyttigt. Mycket gråt, mycket tårar och mycket ilska kom ut under den timman.
Sen har jag varit så uppe i mitt eget att jag helt glömde Novas ridlektion på torsdagen =(, förlåt Nova!!

Fredagen inleddes då sen med att ta mina abortpiller för att få ut fostret och all annan brôte. Fick vara sängliggande minst en timma efter, men tog det väldigt lugnt hela dagen. Fram på eftermiddagen började jag känna att det gjorde ont i magen, som typ vanlig mensvärk men inget hände. Ia kom och besökte mig å jag fick både jordgubbar, godis och en tidning så jag kunde få tiden att gå =). Tack Ia!! Efter detta kom det hela igång, å då gjorde det det med besked vill jag lova. Efter ett par timmar var jag helt utslagen, kunde varken stå eller sitta utan att bli svimfärdig. Förlorade massor med blod och drack som en vilde hela kvällen för att det skulle finnas något att återbilda av =). David fick många gånger hjälpa mig efter att jag slängt mig på hallgolvet efter ett toabesök å hålla upp mina ben så jag fick lite blod till skallen igen. Smärtsamt var det oxå, enormt smärtsamt. Kändes som om hela insidan höll på att dansa båda samba och limbo på en å samma gång. Samtidigt som de skulle ta sig ut!! Urk, inget jag vill göra en gång till! Mindre kul fredagskväll med andra ord.

Lördagen sen kände jag mig mycket piggare, fortfarande lite yr när jag vaknade men jag kunde iaf sitta utan problem. Efter att ha druckit en del och tagit det lugnt på morgonen så kände jag mig rätt ok. Vi köpte lite fika och fikade hemma för en gångs skull å sen släppte jag av Nova hos en kompis. På vägen hem tänkte jag fixa stallet så det var klart när David senare skulle iväg och spela golf. Där upptäckte jag att jag inte var så kaxig som jag trott. Efter att ha fyllt på vatten till Thinis fick återigen lägga mig på golvet med fötterna mot en vägg =(. Åkte hem och vilade i några timmar vilket var oerhört skönt för sen på kvällen kände jag mig mycket mycket bättre igen =).

Söndagen var en jävla skitdag igen men massor av tårar och elände. Försökte skingra tankarna först genom att tvätta och städa, hjälpte föga. Sen provade jag stallet istället, gick väl lite bättre men tankarna finns där hela tiden å tårarna rinner konstant.

Idag hade jag tänkt skulle vara sista dagen jag inte är på jobbet, men efter att David kommit hem på förmiddagen å ville att jag sen skulle åka ner med en telefon till en av killarna på jobbet så insåg jag att jag nog inte är redo ännu. Kände så fort jag klev innanför dörren att jag stänger av. Känslorna kapslas in och jag tror att det är det absolut sista jag ska göra just nu. Har ju så himla lätt för att bara stänga av allt å låtsas som om inget har hänt. I detta läget är nog det det värsta jag kan göra. Så imorgon ska jag ringa läkaren igen å fråga hur jag ska göra med allt. Ska jag gå och jobba och låta mig själv stänga av eller ska jag ge mig själv mer tid. Det har ju trots allt inte ens gått en hel vecka ännu.

Den här dagen har varit en kamp även den, men mot kroppen den här gången. Tror att det är ett nytt skov på gång, vilket eofs inte är något konstigt alls efter allt som hänt. Men jag har verkligen varken tid eller lust att bli dålig just nu. Hela baksidan krampar, hela vägen från nackfästet till hälarna krampar totalt. Har världens mjölksyra hela tiden och det värker som satan. Jag kan ju dock fortfarande gå vilket är ett stort plus just nu, blir lite katastrof att jag ska bli kass just nu. Det händer lite för mycket skit runt omkring mig just nu för att det ska vara helt ok. Får försöka bita ihop å hoppas att det inte blir så mycket värre iaf, än så länge går det att leva med. Det blir bara så vansinnigt mycket jobbigare och smärtsammare att göra saker, men de går iaf att genomföra hyffsat.

Nu blir det sängen iaf, ska ju upp till tandläkaren imorgon =/... Ångest återigen, men nu är det inte så många besök kvar =).

Ta det glassigt! / Åza